– Jag började intressera mig för autism av en slump när jag såg en dokumentär på TV som 17-åring. Sedan tjatade jag mig in på mitt första arbete på ett korttidsboende för barn med autism som 19-åring. Sedan har jag fortsatt arbeta med personer med autism, intellektuell funktionsnedsättning och/eller psykiatriska diagnoser i många olika typer av verksamheter.

Det är tydligt att Therese Waldenborg, arbetsterapeut, har ett stort intresse för allt vad LSS innebär. Hon har arbetat med båda vuxna och barn i skolor, boenden, dagliga verksamheter och slutenvård. Ja, vi ska även lägga till personlig assistans här! Naturligtvis utbildade hon sig sedan till arbetsterapeut. Men sedan kommer den oväntade vändningen.

Therese började intressera sig för kriminologi. Tog en masterexamen där hon särskilt tittade på våld och polisanmälningar i LSS-verksamheter för personer med autism och/eller intellektuella funktionsnedsättningar. Spännande, eller hur?

– Nu delar jag min tid mellan att arbeta med utbildning och handledning, visst deltidsarbete direkt i verksamheter och att hänga med mina barn, höns och getter på landet mellan Malmö och Trelleborg.

Aktuell med Världens bästa jobb

Så, med ett stort intresse för autism och en första tjänst som timvikare hon tjatat sig till (hur ofta händer det, enhetschefen?) kom hon bara så långt. För ni som jobbar i verksamheterna vet att varje dag består av helt nya situationer där ni måste prova er fram. Therese minns hur hon kände när hennes, i början, begränsade kunskaper satte henne på prov. Men en stor del av kompetensförsörjningen är att vi lär av andra

Därför slog hon slag i saken och skrev Världens bästa jobb tillsammans med Jeanette Johansson-Ånmark.

– Boken vi har skrivit är en bok som jag önskar att jag hade fått i handen när jag började. Jag önskar att jag hade blivit stärkt i hur en kan tänka kring bemötande, och vad som är viktigt för att stödet ska bli på huvudpersonens villkor och inte mina. Det hade nog också varit skönt att få lite hjälp på traven i att undvika de fallgropar eller tankefällor som är vanliga i verksamheter som ska ge vardagsnära stöd. Min önskan är att boken ska vara som en erfaren och ödmjuk kollega för den som står där i det vardagsnära och funderar på hur man ska göra.

En vanlig fråga Komlitt stället experterna bakom böcker och e-kurser är om de har något favoritkapitel eller -övning. I Thereses fall kommer svaret blixtsnabbt. Det är titeln.

– Jag önskar att alla som tar emot stöd ska få göra det från personer som känner i hjärtat att de har världens bästa jobb. När vi tycker om vårt jobb och de vi möter så skapas det mirakel och magi i allt det som är vardagligt och utmanande.

Den vanligaste fällan vid stöd inom LSS

Therese vittnar om att hon föll mer i vanliga fällor och gjorde tankevurpor när hon började som timvikarie. Att ge vardagsnära stöd i LSS innebär att du till stor del av tiden befinner dig i situationer där vi har en skyldighet att ge stöd utifrån en lagstiftning som betonar självständighet.

– Samtidigt säger kanske våra huvudpersoner av olika anledningar nej tack till det stödet. Det innebär att många som arbetar i det här fältet ganska ofta hamnar i vardagliga situationer där det gäller att hålla den svåra balansen mellan att å ena sidan respektera självbestämmandet och å andra sidan inte överge människor som är i behov av stöd i vardagen.

Hon tänker att det verkligen är ett hantverk att ge vardagsnära stöd.

– Det är kärnan i hantverket, att hela tiden leta efter stigen som finns där mellan de två dikena tvinga eller överge. Att hitta vad det är som är svårt för stödtagaren och sedan hitta vägar runt, över eller förbi de hindren.

Hur hittar du då stigen mellan de förrädiska dikena?

– Svaret på frågor som börjar ”Vad ska vi göra när…” är i princip alltid ”Det beror på”. Det beror på situationen, orsakerna, behoven och relationen ... Det vi behöver vara uppmärksamma på här är när vi tror att svaret är att vi ska välja det minst dåliga alternativet av att tvinga någon eller av att strunta i att ge stöd, det är inte det vi ska fundera på. Svaret finns i princip alltid där emellan, och vi behöver hålla oss ifrån ytterkanterna av vägen mellan dessa två diken.

3 råd till dig som ger vardagsnära stöd

1. Kom ihåg att människor gör rätt om de kan och att bakom beteenden finns ett behov, det kan vara så hjälpsamt för att utveckla ett äkta hantverkskunnande och kommer också göra det mycket lättare för dig att bli nyfiken.
   
   
2. Hitta din inre get! (Och med det menar jag försök hitta den riktigt genuina nyfikenheten, den kommer hjälpa dig att förstå bättre så du kan hitta de bra lösningarna i alla olika situationer du kommer ställas inför, och den kommer hjälpa dig att hålla din empati levande.)
   
   
3. Låt dig inte luras att tro att vem som helst kan ge bra vardagsnära stöd bara för att det är just vardagligt. Att arbeta med att ge stöd är verkligen ett hantverk som kräver en ödmjuk och aktiv närvaro i stunden, men när vi lyckas kan vi njuta av att ha världens bästa och viktigaste jobb med en stark inbyggd meningsfullhet.