I det sociala arbetet är det vanligt med samverkansprojekt. Man hanterar ofta komplexa frågor och ärenden som kräver samordnade insatser från flera myndigheter och organisationer för att en positiv förändring ska bli möjlig.

Samverkansprojekt kan gå ut på att lösa övergripande samhällsproblem, till exempel gatuvåld. Det kan också handla om att driva projekt gentemot enskilda klienter som har komplexa problem, till exempel missbruk, psykosociala svårigheter eller långtidsarbetslöshet och där samverkan är lösningen för att förbättra människors livsvillkor. Syftet med ett samverkansprojekt kan antingen vara att förändra de ordinarie verksamheterna eller att testa något helt nytt tillsammans.

Exempel på samverkansprojekt

Samverkansprojektet RUS
I samverkansprojektet mellan restaurangbransch, polis och kommun var
ett av projektets mål att berusningsdrickandet skulle minska. Restaurangbranschen höll
officiellt med om detta, samtidigt som vissa enskilda krögare såg det som ett hot mot lönsamheten.
Det fanns olika agendor som man talade mer eller mindre högt om.

Exemplet RUS visar på det som forskningen framhåller som två stora utmaningar i ett samverkansprojekt: att skapa ett gemensamt agerande och att enas om ett gemensamt uppdrag. När olika organisationer ska arbeta tillsammans finns en tendens till bevakning av egna intressen och rättvisetänkande snarare än att hålla fokus på gemensam förändring.

Ett ytterligare exempel på samverkansutmaningar är mellan socialtjänst och psykiatri (Axelson & Bihari Axelson 2013). Socialarbetarnas bedömningar, beslut och insatser är underställda politikerna och alla beslut bygger på att man har fått överlåtelse av beslutsrätt (delegation) av politikerna. Inom psykiatrin har läkarna det största ansvaret. Läkarna har ett självständigt beslutsansvar och det ska inte förekomma något politiskt inflytande över deras beslut. Hur påverkar det samverkan? Psykiatrin och socialtjänsten har sitt ursprung i olika kunskapstraditioner och förklaringsmodeller. Vad innebär det?

Vad säger forskningen?

Forskarna pekar ut de extra utmaningar som handlar om att olika organisationers grunduppdrag, ledningsstrukturer, regelverk, finansiella villkor och kulturella normer nu ska samsas. Organisationerna kan också ha olika mycket makt och status.

Det är viktigt att projektledaren arbetar för att en slags gemensam världsbild skapas, där parterna kan vara överens om vissa avgörande saker. Det gäller att alla inser att varken den egna organisationen eller någon annan organisation ensam kan lösa de problem som projektet handlar om. Projektledaren behöver ha lätt att bygga relationer eftersom framgången ofta vilar på i vilken utsträckning goda relationer kan skapas och bibehållas. Det är också extra viktigt med en tydlig ledningsstruktur när beslut behöver fattas inom de olika organisationerna som gäller det gemensamma.

Även i den här typen av projekt behöver man ha frågan om den framtida finansieringen med sig under hela projekttiden. Det blir extra svårt när det är flera aktörer inblandade. Risken finns att alla tycker att projektet är bra, men att ingen fullt ut känner ansvar för att bekosta det i den ordinarie verksamheten.

Referenser:
Axelson, R. & Bihari Axelson, S. (red.) (2013). Om samverkan. För utveckling av hälsa och välfärd. Lund: Studentlitteratur.