27/11
Anne-Christine Smith

Att kommunicera – hur svårt kan det vara egentligen!?

Vi grubblar och funderar över hur vi kan möta varandra utan att vår integritet hotas. Det är oändligt många olika nivåer som ska falla på plats och förenas i vår kommunikation. Det är som broar som förbinder olika platser. Det första är att få kontakt med min inre kommunikation. Det är som min mamma sa en gång när jag var liten: ”Jag har alltid ett samtal pågående inom mig.” Det var inte så lätt att förstå som liten flicka, nu tror jag mig börja förstå.

Många människor, inklusive jag själv, benämner det ”tjatter” eller ”ältande” och så kan det vara. Funderar på om det beror på hur vi lyssnar till oss själva.

”Åh sluta nu att älta detta, jag kommer ju ingenstans. Hur ska jag få stopp på mina tankar. Detta ständiga grubblande.” Men om vi ger oss tiden, tar tiden och börjar föra en dialog med oss själva, vad händer då? Om vi ger oss utrymme att tänka en tanke klart, lyssnar till det som kommer med självempati i stället för att hacka på oss själva. Vad händer då? Kan det till och med bli så att vi får en kärleksfull dialog med oss själva?

Vi sitter för det mesta på våra egna svar, vi har dem inombords. Kommer så väl ihåg när jag som nybliven personalkonsulent gick in till min kollega för att få råd och stöttning. ”Du måste hjälpa mig, fixar inte detta.” Efter en stund lämnar jag rummet och tackar för samtalet. När jag går tillbaka till mitt rum slår det mig att kollegan knappast sagt någonting. Hon hade varit en god lyssnare och låtit mig sätta ord på mina tankar och känslor utan att avbryta och då fann jag svaret.

Den goda lyssnande kollegan finns inte alltid till hands. Kan vi då vara en god kollega till oss själva. En god vän som lyssnar utan att avbryta så att tankarna får landa i god jord. När vi börjar få koll på vår inre dialog kan vi fundera på om detta är något som vi vill förmedla eller hålla för oss själva. Vill vi ha en yttre kommunikation med någon annan?

Vi kan ibland bli indragna i samtal vi inte har med att göra, bli bortkollrade. Då gäller det att säga stopp, dra en gräns när någon drar in en i ett samtal utan att fråga. Detsamma gäller icke önskvärd feedback, den andre bör fråga först om vi vill ha feedback.

Vad är det som begränsar oss i vår kommunikation? Är det alla förväntningar vi har på oss själva eller förväntar vi oss att andra ska uppfylla våra behov!?

Vår inre och yttre kommunikation

Det finns likheter mellan kommunikation i ett sällskap och andningen hos en individ. I samtalet behöver vi en liten andningspaus innan vi pratar och en liten paus innan vi lyssnar. Samtalet behöver pauser som är tillräckligt långa för att vi ska hinna tänka på processen i en konversation. Vi kan fråga oss själva: – Är samtalet tillräckligt långsamt, så att jag och den andre har tillräckligt med tid för våra ”inre” samtal?

Vi behöver utrymme mellan stimulans och respons, att det blir en växling mellan att vara aktiv deltagare i samtalen och lyssnande part. Detta skifte mellan tystnad och tal gör det möjligt att växla mellan det yttre och inre samtalet. Det innebär att alla blir ”medforskare” och att dialog skapas.

Det ger också möjligheten att känna efter vilken andning jag har och om det är några spänningar i kroppen jag behöver ta hänsyn till. Allt som sägs och uttrycks sker med hjälp av den luft vi andas.

Kommunikation är för förhållandet vad andning är för livet. (Virginia Satir)

Kommunikation är också formande, vilket innebär att språket medverkar till att forma det vi kommer att tänka och förstå. Det vi uttrycker genom ord och genom det sätt vi agerar, minsta muskelrörelse och andning, blir till intryck för oss själva och andra. Genom att uttrycka oss så som vi gör formar vi vårt liv och vårt själv. Språket skapar personen, liksom personen återskapar eller omskapar språket. Då vi ständigt befinner oss i en eller annan aktivitet, det vill säga ständigt uttrycker oss, är varje person inne i processen med att forma sitt/sig själv.

Vi kan lyssna till vår inre dialog med acceptans och empati och flytta vårt fokus till behov och känslor, där grunden är att vi är okej som vi är. Det ger möjligheten till att lära känna oss själva bättre på ett djupare plan och ta steget till att få våra behov tillgodosedda.

Ju trognare du lyssnar inåt, desto bättre skall du höra vad som ljuder omkring dig. Och blott den som hör kan tala.
(Dag Hammarskjöld)

Språket är ord och ord är ljud och ljud är vibrationer. Vibrationer är energi som påverkar vår medvetenhet. Inom olika andliga traditioner har man försökt hålla ordets värde vid liv. Det är därför viktigt att vara uppmärksam på vad vi säger. Att ha en avvägning mellan tal och tystnad. När vi använder positiva ord stärker vi kroppen och sinnet, medan negativa ord och tankar försvagar oss.

När vi är i balans kan vi uttrycka det som rör sig i det inre, både tanke- och känslomässigt så att andra förstår det vi vill säga. Vi kan även lyssna genom att öppna vårt hjärta för den andres behov. Att använda vår empatiska förmåga när vi kommunicerar. Det skapar förutsättningar för kontakt och närhet.

Om kraften i det talade ordet säger yogamästaren Yogi Bhajan: ”Den effektivaste och mest högfrekventa energin på jorden är det talade ordet. Det finns ingenting bortom det och det ska inte finnas någonting bortom det.”

Vår egen skald Alf Henrikson diktar:

Ett ord som en människa fäster sig vid,
det kan verka i oräknelig tid.
Det kan framkalla glädje till livets slut.
Det kan uppväcka obehag livet ut.
Ja det påverkar livet på jorden
så slarva inte med orden.

 

    Varor som nämns i nyheten

  • 248 kr
  • 236 kr