Metodhandboken fokuserar på hur upphandlaren ska jobba med upphandlingens ”hantverk” för att skapa en god affär. Att detta ska vara drivkraften för såväl upphandlaren som upphandlarens organisation kan tyckas vara självklart. I praktiken finns det enligt min mening en långtgående rädsla för att göra fel i förhållande till regelverket, vilket ofta tar bort uppmärksamheten från det viktiga, att göra goda affärer. På marknaden råder enligt min åsikt en ”juridifiering”, där fokus ligger på vad upphandlaren inte får göra och hur upphandlaren ska undvika att göra fel, ofta i förhållande till det senaste rättsfallet.

Förhoppningsvis kan boken bidra till att såväl upphandlaren som andra intressenter inom köparens organisation lägger mer fokus på att göra goda affärer. Det är en myt att upphandlingar som uppfyller regelverket ger bra resultat. Att uppfylla regelverkets paragrafer och rättspraxis innebär endast att upphandlaren klarat den juridiska delen, vilket inte alls är samma sak som en bra upphandling eller god affär.

Jag tar medvetet ställning för handlingsfriheten vad gäller balansen mellan regelverkets ”kontroll och styrning” och upphandlarens flexibilitet. Att upphandlare vill ha flexibilitet betyder varken att de är korrupta eller att de vill fuska. Det är ofta ett medvetet val för att kunna lyckas vid upphandlingen, för att kunna uppnå goda affärer. Ur ett juridiskt perspektiv betraktas detta ofta som en brist. Affärsmässigt sett anser jag att en viss frihetsgrad eller flexibilitet är en förutsättning för att kunna genomföra goda affärer med rimlig insats. Fundera över vad det skulle innebära att följa ett detaljerat regelverk enligt offentlig upphandling då du köper en bil, där din åsikt för varje enskilt kriterium är förutbestämd och viktad mot andra kriterier, utan frihetsgrad att ändra något. Det säger sig självt att ingen kan köpa bil på det sättet.

Det som inte framgår av regelverket är hur upphandlaren ska genomföra en bra upphandling. Boken tar exempelvis upp följande hur-frågor:
• Hur en utvärderingsmodell används för att välja bästa anbud
• Hur upphandlaren kan vikta kriterier mot varandra
• Hur utvärderingar och förhandlingar kan planeras och genomföras
• Hur funktionskrav kan ställas
• Hur man kan räkna på totalkostnader vid upphandling
• Hur stegvisa värderingsgrunder kan skrivas
• Hur en selektering kan genomföras
• Hur förhandlingar kan förberedas och genomföras
• Hur goda affärer kan definieras och följas upp.

Metodhandboken fokuserar kort sagt på hur-frågorna inom upphandling, på själva hantverket, med mängder av råd och förslag på tillvägagångssätt. Att behärska hur-frågorna inklusive att jobba långsiktigt mot goda affärer är nyckeln till framgång vid upphandling.