Oron och ängslan sprider sig som kastadvindar, det som gällde igår, gäller inte i dag. Begreppet VUCA står för den allt snabbare förändringstakten och komplexiteten. Det har bildats av följande ord:

• Volatility – ombytlighet, rörlighet, instabilitet. Förändringarna går allt snabbare på grund av digitaliseringen, en global marknad och sociala medier.
• Uncertainty – ovisshet med osäkerhet som följd. Det blir allt svårare att förutse vad som kommer att hända.
• Complexity – komplexiteten har ökat i samhället med många olika system som ska sammanfogas med förvirrande valmöjligheter.
• Ambiguity – tvetydighet. En otydlig bild av hur verkligheten ser ut, vad ska vi utgå från?

Det höga tempot med snabba förändringar och mängden information innebär att vi behöver förhålla oss till dessa ombytliga, komplexa och tvetydiga organisationer och hela samhället som skapar ovisshet. Det är lätt att det svajar, vilket bidrar till en skörhet och ömtålighet.

Vi behöver reflekterar över hur det påverkar oss. Vad som kan göras för att hålla i denna värld och hur vi lyckas leda oss själva in i framtiden på ett adekvat och respektfullt sätt. Att sätta ord på vad vi upplever underlättar, vi får något att förhålla oss till.

Det krävs nya färdigheter för att möta denna VUCA-värld. Frågan är vilka kompetenser som krävs och vad som förväntas.

För att skapa en hälsosam kultur behöver vi ta reda på vilka värderingar vi har, och dela värderingar. På så sätt kan vi se ledarskapskapacitet hos varje människa. Det innebär också att var och en har koll på sina personliga värderingar och kan vara agenter i sina liv:

• Att kunna leda sig själva utifrån ett självledarskap, där man har en tydlig avsikt och riktning.
• Kunna klargöra vad man vill åstadkomma och samtidigt vara flexibel för hur det ska åstadkommas
• Förmåga att förvänta sig överraskningar och kunna agera överlagt.

Detta ordspråk har varit en vägvisare för mig i livet och i mitt ledarskap:

You can’t direct the wind but you can adjust your sails.

Vi hakar ofta fast i tankarna och tar dem för sanna. En tanke är en tanke likväl som att en känsla är en känsla, de är förgänglig, de kommer och går. En gammal föreställning om hur något är behöver utsättas för ett tryck för att vi ska kunna lämna den tanken och släppa in något nytt.

När tankarna och kännslorna tar över och styr dig kan du göra en övning;

1. Börja med att fokusera på din tanke, dina tankar. Utan att bedöma eller värdra dem, bara observera.
2. Tänk dig att du går fram till en porlande bäcken, hör ljudet av porlandet och släpp iväg tanken i virvlandet. Släpp taget och låt dessa försvinna bort.
3. Fokusera därefter på dina känslor, känn in känslan eller känslorna precis sådana som de är utan att värdera eller bedöma dem. Gå sedan fram till den porlande bäcken och släpp iväg känslorna.
4. Kan det vara skrämmande, vem är du nu utan den känslan eller tanken?
5. En ny tanke kanske dyker upp. En ny känsla som rör om, virvlar runt och tar form.

Hur är det med dig? Vågar du utmana dig själv och ifrågasätta invanda tankar och möta dina känslor. Hur gör du, släpper du in nya tankar?

När tankar och känslor uppstår, håll inte kvar dem, men försök inte heller att bli av med dem. Att se och känna är tillräckligt. Om de försvinner så försvinner de, om de fortfarande är kvar så är de fortfarande kvar. Det vi kan göra, om vi nu måste göra något överhuvudtaget är att lyssna mer uppmärksamt och lita till våra signaler från kroppen. Tankar och känslor är förgängliga de kommer och går, det handlar om att vi tillåter oss att vara där vi redan är.

När vi övar uppmärksamhet innebär det också att vi odlar vår tillit som är en känsla av tillförsikt. Genom att vi litar till vår egen förmåga att vara observant, öppen och iakttagande och därefter reflekterar över våra erfarenheter och ta lärdom av det vi upplevt kan vi uppnå en känsla av tillförsikt.

När det gäller ombytlighet, osäkerhet, komplexitet och tvetydighet, en VUCA-värld, är det segling med kappsegling som påverkat mig. Där måste man ha total tillit till sig själv och andra. När dimman lägger sig tät och ingen ser mer än tio meter föröver. När ett grund närmar sig eller något hakar upp sig. När strömmen sakta men förrädiskt för båten i sidled. När den klara himlen blir mörk och åskan dånar och det kommer en kastvind på tio sekundmeter eller mer. När vi inte hinner kommunicera med ord utan det finns tydliga ramar där var och en har sin givna uppgift och samtidigt är beredd att rycka in där det behövs, det avgörs genom ett ögonkast eller nick.

Det går inte att gapa och skrika då vinden och vågorna är som mest högljudda. Naturen är ombytlig och bestämmer, vi får anpassa oss med bästa möjliga förberedelser där vi lägger ut en kurs, ett mål, vilket snabbt kan behöva justeras eller ändras. Om vi inte är på samma våglängd missar vi lätt den andres intention.

”Det finns två sätt att leva. Det finns människor som hanterar livet och dess olika situationer – och det finns människor som hanteras av situationerna”.
Yogi Bhajan

Vill du läsa mer av Anne-Christine Smith? Här är hennes tidigare blogginlägg: Empatin viktig för tilliten och konflikthanteringen, En sammanfattning av Giraffspråket, Kommunikation – Din inre kompass. Vad är det vi kommunicerar och varför?, Lyft behoven i orostider, Konsten att utveckla ditt självledarskap och VUCA-världen tränger sig på.