”Vi som känner honom förstår honom. Vi vet vad han menar.”

Det är en kommentar jag ibland hör från personal som arbetar med personer som inte själv har ett fullgott talat språk eller tydliga handtecken. Man menar ofta att det inte behövs hjälpmedel för kommunikation, utan att arbetsgivaren måste se till att personal som jobbar i verksamheten sakta men säkert ska få lära sig att förstå eller tolka det personen försöker förmedla. Det ska få ta tid. Man måste lära känna personen.

Jag ser flera problem med detta sätt att resonera.

För det första: Detta är ett sätt att arbeta som är mycket sårbart. Det är sårbart för personen vars kommunikation ska tolkas. Olika personer kan tolka olika. Vem ska bestämma hur vi ska tolka personens kommunikation? Att man har jobbat med personen i en massa år hjälper inte alltid. Hur kan vi vara säkra på att det blev rätt från början? Att vi inte, år efter år, har tolkat, trott och utgått ifrån en uppfattning som kanske bara delvis stämmer?
Jag har mer än en gång upplevt en stor förvåning hos de som känner en viss person sedan länge när denne får ett hjälpmedel för att kommunicera. ”Gillar hen kaffe?” ”Hen har väl aldrig velat gå på festival?”

För det andra: Det är också ett sårbart arbetssätt med tanke på personalsituationen. Samma personal som har tyckt att det räcker med att just de förstår personen kan plötsligt bli sjuka, få nytt jobb, livet kan ta en vändning som gör att man behöver befinna sig någon annanstans. Vem ska då förstå?
Plötsligt står brukaren där med nya personer runt omkring sig. Personer som tolkar annorlunda, som har andra referenser. Det fanns inte tid för en lång introduktion, för att under flera års tid få lära sig hur ”personen funkar”. Det man hade lovat brukaren föll kort.

Vidare så menar jag att vi som finns runt omkring måste ge personen ett sätt att kommunicera som så många som möjligt förstår. Som hen kan använda med olika personer, i olika situationer, för att kommunicera runt olika saker. Som kan komplettera det personen redan kan säga eller visa med tydliga tecken. Och det bästa är att det vanligtvis är ganska enkelt att göra!

I boken Andra sätt att nå fram – Vardagskommunikation med tydliggörande pedagogik beskriver jag hur du lätt och smidigt kan komma igång med en alternativ, visuell kommunikation med hjälp av t.ex. bilder. Du får veta hur du kan kartlägga vilket hjälpmedel som kan passa personen och hur du kan introducera det.
Alla har rätt att kunna uttrycka sig, och det finns ingen anledning att skjuta upp det.

Du kan bli förvånad över vad andra har på hjärtat och hur mycket som finns att höra!