Tre snabba frågor om sekundärtrauma får här svar.
Svaren är hämtade ur Trauma smittar! av Kerstin Asker Palmer.

Vilka yrken är mest utsatta?

Socialarbetare, speciellt de som arbetar med misshandlade barn. Pyskoterapeuter, psykologer och andra ärendehanterare och behandlare. Tolkar. De upprepar den traumatiserades ord i jagform: ”Jag blev våldtagen … ”

Sjuksköterskor, ambulanssjuksköterskor, läkare .. poliser. Brandmän. Alla som möter och hjälper människor som utsatts för trauman kan drabbas av sekundärtraumatisering.

Vilka är symtomen?

Samma som PTSD men har sällan samma intensitet.

• Intrångssymptom, alltså påträngande minnesbilder av det du exponerats för, alltså klientens trauma, som upprepas oönskat på olika sätt.
• Undvikande av situationer, människor eller platser som leder till traumarelaterade tankar eller känslor.
• Negativa förändringar i kognition och humör samt förändrad verklighetsuppfattning.
• Hyperaktiverat nervsystem – ökad vaksamhet, sömnsvårigheter, omedelbar triggerrespons och så vidare.

Vad kan verksamheten göra?

Visst, verksamheten ska rusta medarbetarna med verktyg för att motverka sekundärtrauma. Men den sammanhållande faktorn är det som verksamheten kan erbjuda, oavsett om individen har tagit till sig verktygen eller inte.

• Se sekundärtraumatisering som en faktisk yrkesrisk.
• Se till att miljön påminner om verktygen: erbjud återkommande möjligheter till diskussioner och sekundärtrauma, påminn via mejl, informera regelbundet om möjligheterna arbetsplatsen tillhandahåller och arbeta för att öka intresset.
  
• Kunskap är ångestdämpande. Se till att arbetsledare är så pålästa att de kan erbjuda kunskap om sekundärtrauma genom föreläsningar, böcker, artiklar och så vidare.
  
• Om möjligt, se till att medarbetarna slipper tilldelas de ärenden som de själva finner svårast att hantera.
• Yrkesverksamma med minst erfarenhet är mest utsatta. Se till att introduktionsperioden stöttar upp i frågan om sekundärtrauma.