Du som är förtroendevald politiker har ett hedersuppdrag i vår demokrati. Du har fått mandat att representera det svenska folket och att med deras stöd i ryggen påverka hur den offentliga sektorn arbetar för att möta sitt uppdrag. Säkert har du mycket kunskap och erfarenhet med dig, men med tanke på uppdragets stora betydelse är det klokt att ändå söka fördjupning. Det gäller både de delar av arbetet som är reglerade i lagar och förordningar och de delar som handlar om styrning och ledarskap.

Det finns en hel del skrifter riktade till politiker som förklarar hur de formella formerna ser ut och den lagstiftning du behöver sätta dig in i. Kanske har du varit politiker länge och känner redan till allt detta. Men något som allt fler efterlyser idag är emellertid en annan typ av skrift, som snarare tar sikte på arbetet med styrning och ledning som politiker. Därför har jag skrivit denna lilla bok. Den baseras på internationell forskning om styrning och ledning i offentlig sektor, ett område som jag har ägnat mer än tjugo år åt i rollen som forskare. Jag kommer inte belasta den här boken med mängder av referenser till denna forskning, utan för det rekommenderar jag de böcker och artiklar som du finner i referenslistan i slutet av boken.

När jag nu skriver om politisk styrning och ledning gör jag det med ett särskilt perspektiv, nämligen ett tillitsperspektiv. Sedan lång tid tillbaka vet vi att tillit är en av nycklarna till ett hållbart samhälle och hållbara organisationer. Tilliten får människor att samarbeta mot gemensamma mål och den minskar risken för onödig byråkrati. Det här är särskilt viktigt idag. Både i Sverige och i andra länder hörs numera larm om att vi styr och leder den offentliga sektorn på sätt som leder fel. En del har använt begreppet New Public Management (NPM), andra har talat om ett växande granskningssamhälle, mäthysteri, byråkrati, förpappring och detaljstyrning. Den gemensamma nämnaren bakom dessa problem är den bristande tilliten från många höga beslutsfattare, såväl förtroendevalda som tjänstemän, till omdömet hos de anställda och de medborgare som verksamheten finns till för.

Från forskningens sida har man hunnit bli otålig, eftersom man har varnat för utvecklingen under flera decennier. Begreppet New Public Management myntades till exempel redan 1991 av forskaren Christopher Hood och begreppet granskningssamhället myntades 1997 av forskaren Michael Power. För några år sedan startade därför en häftig debatt, där forskare fyllde debattsidorna med kritik. Det ledde till att även regeringen och myndigheterna började tala om behovet av en mer tillitsbaserad styrning och ledning, det vill säga en styrning som sätter medborgaren i centrum och ger medarbetarna ett betydande utrymme att använda sin kompetens och sitt omdöme för att möta medborgarnas behov. På så vis kan vi undvika onödig byråkrati och bättre ta vara på engagemanget hos de anställda. Att arbeta tillitsbaserat innebär också att vi strävar efter att samarbeta över gränser, exempelvis mellan förvaltningar inom en kommun. Genom att öka handlingsutrymmet i kärnuppdraget kan vi bli mer lyhörda och serviceinriktade gentemot medborgarna och snabbare möta deras behov. På så vis kan vi få bättre tjänster, ökad effektivitet, mer innovation och initiativkraft samt ökad tillit till hela det demokratiska systemet.

Det är dock värt att betona att det aldrig handlar om blind tillit eller fritt valt arbete, utan om tillit inom tydliga ramar och med uppföljning och feedback som viktiga verktyg. Just detta innebär att det tillitsbaserade arbetssättet kan vara en svår balansgång. Du behöver som politiker verka både med tillit och för tillit. Att verka för tillit kan innebära att du måste kontrollera och utkräva ansvar, men att verka med tillit kan innebära motsatsen. Ett bra sätt att förstå det övergripande skiftet erbjuder forskarna Paul S. Adler och Bryan Borys. De talar om ett skifte från tvingande till möjliggörande i politik och förvaltning. I stället för att detaljstyra så mycket med fjärrkontroll och kräva resultat måste politiker och tjänstemän fråga verksamheten hur de kan bidra med bättre förutsättningar. Då arbetar vi tillitsbaserat.

Denna bok är en vidareutveckling av det arbete jag genomförde som forskningsledare i Tillitsdelegationen år 2017–2019 (se huvudbetänkandet SOU 2018:47 och forskningsantologin SOU 2018:38). Min ambition är att ge dig och dina kollegor i politiken inspiration att själva reflektera kring hur ni arbetar med styrning och ledarskap. Den primära målgruppen är förtroendevalda i kommuner och regioner, men boken är även relevant för riksdagspolitiker. Jag väljer att tala om politiker, eftersom jag tycker att det är ett vackert ord med en fin innebörd, men mer specifikt riktar jag mig till förtroendevalda politiker. Jag väljer också att använda ordet tjänsteman. En del har gått över till att tala om tjänstepersoner, men båda är språkligt korrekta.

Önskar dig trevlig läsning!

– Louise Bringselius

(Texten är inledningen till boken Att verka med och för tillit som politiker av Louise Bringselius (Komlitt, 2022).