”MM kom aldrig tillbaka till skolan efter sommarlovet mellan åttonde och nionde klass. Det här måste ha varit år 2001. I efterhand inser jag att hon med största sannolikhet var utsatt för hedersvåld. Hennes korta stubin, avståndstagande och aggressiva utspel berättade om något annat, större.

Eller så låg sanningen här: ”Jag ska åka hem över sommaren. De kommer inte låta mig åka tillbaka.”

MM var ett barn. Jag var ett barn. Våra klasskamrater var barn. Vi viskade sinsemellan om vad som hänt MM efter sommaren. Någon hade hört något, någon annan trodde sig veta något. ”Hon är gift nu.” Men vi var aldrig säkra. Barns fantasier, allt det där du vet.

Men lärarna? Skolsköterskan? Kuratorn? Rektorn? De var vuxna. De borde ha förstått. De borde ha sett. De borde ha agerat. De borde ha frågat.”

– Tidigare elev på skola i Malmö

Kan vi veta säkert vad som hände flickan i berättelsen ovan? Nej. Men varje år saknas elever när skolan startar efter sommarlovet. Tänk tillbaka. Hur många fall känner du till där elever aldrig kommit tillbaka efter ett lov? Där det saknas en förklaring, där skolan inte blivit meddelad.

"Enligt Nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtryck fördes
ett fyrtiotal barn utomlandsav hedersrelaterade skäl under sommarmånaderna 2020. Mörkertalet tros vara stort."

Ur: Alla barn har samma rättigheter – en bok om hedersvåld
av Sandra Pilemalm & Susanna Udvardi, Komlitt, 2022

Samhället saknar en hel del statistik kring hedersvåld i Sverige. Socialstyrelsen fick i uppdrag av regeringen 2017 att göra en nationell kartläggning av omfattningen av hedersrelaterat våld och förtryck. Gick den att genomföra? Nej. Trots att Socialstyrelsen har efterfrågat statistik och uppgifter från myndigheter, kommuner och verksamheter har väldigt få genomför kartläggningen. En fullständig nationell kartläggning finns alltså ännu inte år 2022 (Sandra Pilemalm & Susanna Udvardi, 2022).

”En fullständig nationell
kartläggning finns alltså ännu inte år 2022.”

Denna kunskapsbrist i samhället gör det ännu viktigare att du som möter barn och unga är medveten om tecken på hedersvåld och vad du kan (och ska) göra. Alla barn har samma rättigheter, det står tydligt i barnkonventionen. Då går det inte att skylla på att du inte visste bättre.

Tecken på att någon är utsatt för hedersvåld

Vad kan du göra för att förhindra att någon råkar ut för det som antagligen hände MM? Först och främst måste du se till att du har rätt kompetenser. Vet du vilka tecken du ska hålla utkik efter? Och har din verksamhet en handlingsplan för hur ni hanterar fall av hedersvåld?

Vi börjar med tecken på hedersvåld, det du ska se som varningssignaler:

• har synliga tecken på våld
• har krav på att bevisa att hen är oskuld
• berättar om sin rädsla kopplad till våld och kontroll hemma
• inte får välja partner eller inte får ha någon relation
• inte får delta på alla lektioner, till exempel sexualundervisning och idrott
• inte har någon egen mobil eller att mobilen kontrolleras
• aldrig får delta i aktiviteter efter skoltid
• har önskemål hemifrån om att inte delta i viss undervisning
• inte får följa med på utflykter som innebär övernattning
• känner rädsla för att åka med föräldrarna till hemlandet för risken att bli bortgift
• inte får göra sina egna livsval
• inte själv får välja fritidsaktiviteter
• bevakas både i skolan och på fritiden
• inte får umgås med någon av motsatt kön
• känner oro över att familjen får reda på om hen är homosexuell, bisexuell eller transperson
• är mycket frånvarande från lektioner
• tvingas ha vissa kläder eller inte får klä sig som hen vill
• gör många besök hos skolsköterskan på grund av huvudvärk, ryggont och liknande
• upplever nedstämdhet, oro, ångestsymtom, depression och självmordstankar
• har ett utåtagerande beteende för att få uppmärksamhet.
  
  

(Punktlistan är från Alla barn har samma rättigheter – En bok om hedersvåld
av Sandra Pilemalm & Susanna Udvardi, Komlitt, 2022.)

Stämmer flera punkter på listan in på tonåringen du tänker på? Då är det dags för ett samtal, vilket är en konst i sig. Räkna med att du inte får några svar första, andra eller ens femte gången. Men en öppen konversation kan bygga förtroendet som krävs för att ungdomen ska våga berätta.

Så pratar du med någon du misstänker är utsatt för hedersvåld

Ditt första steg är att bara finnas där och visa att du är beredd att lyssna. Det är en bra början för att hjälpa ungdomen. Även om du ser tydliga tecken på att något är fel kan personen vara rädd och hävda att allt är bra. Fråga hellre flera gånger och bjud in till konversation med öppna frågor.

Försök att vid samtal tänka på följande:

• Skapa förtroende, visa respekt och inge hopp.
• Berätta för personen att hen är väldigt modig som vill berätta.
• Lyssna aktivt och försök fånga upp det som sägs mellan raderna och lyft det.
• Uttryck inte egna värderingar, och framför allt – tro på det som sägs och döm inte.
• Låt den utsatta tala i sin egen takt, skynda inte på samtalet. Försök att avlasta personen från eventuella skuldkänslor.
• Tänk på att samtala med den utsatta på dennes villkor.
• Ställ öppna frågor: hur, varför, när, kan du berätta mer, vad hände då och så vidare.
• Tänk på personens ålder; ett barn på till exempel 13 år kan oftast inte berätta om våld och hot på samma sätt som en vuxen person.
• Förmedla att den utsatta har möjlighet att förändra sitt framtida liv, att det finns hjälp att få.
• Berätta sakligt och tydligt att det är ett brott att utsätta någon för tvång, hot, våld eller tvångsgifte, men se till att vara objektiv och inte personlig.
• Var tydlig med vad som går att göra nu och hur man kan gå vidare.
• Berätta för den utsatta att ni kan träffas igen, och tala om att det finns möjlighet att kontakta en frivilligorganisation, socialtjänst eller polis.
• Uppmana personen att memorera ett telefonnummer till en hjälpinstans om det skulle uppstå en krissituation.
• Om den du pratar med är i behov av någon som följer med exempelvis till socialtjänsten, polisen eller hälso- och sjukvården så kontakta till exempel Freezonen 0733-30 30 28 eller en organisation nära dig.
  
  

(Punktlistan är  från Alla barn har samma rättigheter – En bok om hedersvåld
av Sandra Pilemalm & Susanna Udvardi, Komlitt, 2022.)

Frågor att ställa till den du tror är utsatt för hedersvåld

Astrid Schlytter, docent och lektor vid Stockholms universitet, har arbetat i mer än 15 år med hedersproblematik. Hon har formulerat två frågor som fångar in utsattheten i sin helhet:

Vad måste du göra mot din vilja?
Vad vill du göra som du inte får?

Fler frågor du kan ställa är:

• Vilka begränsningar är du utsatt för?
• Får du göra dina egna livsval?
• Får du ha en kompisrelation med vem du vill?
• Får du ha en kärleksrelation med vem du vill?
• Kräver släkten att få bestämma när och med vem du ska gifta dig?
• Är du utsatt för kränkningar, hot eller våld?
• Är du utsatt för bevakning av till exempel din släkt eller kompisar i skolan?
• Måste du bevaka någon annan?
• Kontrollerar någon att du inte har/har haft sexuellt umgänge?
• Kan du välja att tillhöra någon religion eller välja bort den?
• Måste du bära religiösa kläder?
• Kan du vara öppen med din sexuella läggning?
• Får du delta i skolaktiviteter som sexualundervisning eller idrott, inklusive simning?

(Ur Alla barn har samma rättigheter – En bok om hedersvåld
av Sandra Pilemalm & Susanna Udvardi, Komlitt, 2022.)

Professioner med anmälningsplikt

Du som arbetar med barn har en skyldighet att anmäla vid misstanke om att ett barn far illa. Därför behöver din verksamhet också ha rutiner för hur du anmäler, vem som gör anmälan och vem som kontaktar socialen. Det ska finnas en handlingsplan, helt enkelt. Var finns din handlingsplan?

Ta hjälp av organisationer

Yrkesutövare och hedersvåldsutsatta kan hitta mer information och kontaktuppgifter på www.hedersfortryck.se. Webbplatsen drivs av Länsstyrelsen Östergötland och är en informationssida för alla som på ett eller annat sätt kommer i kontakt med olika former av hedersrelaterat våld och förtryck.

Yrkesutövare och hedersvåldsutsatta kan också höra av sig till Freezonen eller någon annan organisation eller myndighet. Freezonen och Välj att sluta är organisationer som kan ta emot samtal från våldsutövare också.

Vill du veta mer?
Läs Alla barn har samma rättigheter – En bok om hedersvåld av Sandra Pilemalm & Susanna Udvardi.