– Man tänker inte alltid på hur mycket användare av stöd inom LSS måste anpassa sig till. Och det är en allmänmänsklig- och, när det gäller personer med funktionsnedsättning, en särskild rättighet att få och kunna påverka sitt liv och sin vardag säger Susanne Larsson.

Susannes förra bok om självbestämmande ”Jag kan själv” som snabbt sålde slut i flera upplagor – i flera år har medarbetare, chefer och utbildningssamordnare frågat när den kommer igen. Det har den nu gjort, i reviderad utgåva med avstamp ur praktiken men också Susannes egen forskning. Den nya boken heter Självbestämmande i LSS-verksamhet – Möjligheter, utmaningar och dilemman.

– Boken bygger till viss del på min avhandling men är ändå väldigt praktisk. Det ska bli kul att få arbeta vidare med den i utbildningar. Jag har fått höra att man vill ha den eftersom den ställer både personen och personalen i fokus när den visar på komplexiteten i självbestämmanderätten.

Förhåll dig till maktobalansen

Det viktigaste du kan ta med dig ur boken är att du behöver inse och förhålla dig aktivt till maktobalansen som finns i relationer mellan den som har stöd och den som utför stödet.

– Det är viktigt att hela tiden reflektera över maktobalansen i relationen. Det blir inte mycket självbestämmande om personalen ser sig själv som den aktiva parten, och tänker att de ska informera personen om vad den får och ska göra
även om avsikten är god.

Som personal kan du anpassa stödet så att personen i fråga får förutsättningar till självbestämmandet, eller delaktighet och inflytande som det ofta handlar om i vardagen. Sådant hen har rätt till, som att välja om man vill vara med på en aktivitet, om hen vill duscha innan eller efter kvällsfikat eller allmänt ha det i olika situationer.

Om Susanne Larsson: ”Jag har arbetat för arbets- och förhållningssätt där respekten för den enskilde och möjligheten för hen påverka sitt liv varit mål och ledord i många år. Jag är förskollärare som har pedagogiken med mig och intresset för människor och grupper som jag odlade som handledare inom området. Jag menar att kvaliteten på stöd till människor som behöver det också måste fokusera på personalens villkor och kompetens.”

Idag är hon på väg in i det akademiska genom mer forskning men tänker behålla en fot kvar i det praktiska. Hon kommer att forska vidare i och med praktiken men ska vill även arbeta nära utförandet av stöd.