Att pedagogiskt förhållnings- och arbetssätt har kommit som en ny utgåva har nog ingen missat. Men vad tänker författarna? Här har Anders Lindström svarat på fyra frågor om den nya utgåvan.

Anders har tillsammans med Carl-Mikael Feldt och Karin Liljegren lång erfarenhet av arbete inom omsorg av personer som har intellektuell funktionsnedsättning och autism. De har länge varit verksamma som pedagogiska verksamhetsutvecklare inom vårdoch omsorgsförvaltningen i Eskilstuna kommun. Anders är en av de som skapat PFA.

Vad har ni lagt till för nytt i den nya utgåvan?

Denna nya utgåva är en genomgripande uppdatering där arbetssättet är beskrivet till en bredare målgrupp. Tidigare utgåva riktade sig specifikt till personer med intellektuell funktionsnedsättning. Eftersom vi under åren fått mycket positiva erfarenheter av detta arbetssättt även för personer med andra kognitiva diagnoser har vi därför breddat målgruppen att omfatta ”personer med kognitiva svårigheter”

Nytt i denna utgåva är även att vi tar avstamp i 3 centrala problem i verksamhet för personer med kognitiva svårigheter som orsak till att personer med kognitiva svårigheter inte alltid får möjlighet till det stöd de behöver.

Ett exempel är att en kognitiv nedsättning ofta är otydlig för omgivningen. Att se och förstå konsekvenser blir är därför ofta en större utmaning än många andra nedsättningar som till exempel syn- och hörselnedsättning. Detta kan leda till att man som stödjare ”ger upp” principen att kompensera och istället hamnar i andra tillvägagångssätt och bemötanden som kanske har till syfte att istället ändra och anpassa personen, vilket ju kan ses som en motsats till att kompensera. Med denna nya upplaga hoppas vi ge kunskap och verktyg till dig som stödjare att kunna omsätta ordet kompensera även för denna målgrupp som är i minst lika stort behov av just detta.

Vad är det svåraste med ett pedagogiskt förhållningssätt, som ni ser det?

PFA handlar om att ge förutsättningar till att förstå, ta ansvar och anpassa utifrån individens behov. Traditionellt finns det ett väldigt stort fokus på hjälpmedel och lösningar, vilket naturligtvis är bra. Men för att stöd och anpassningar ska vara väsentliga och ge mening behöver man som stödjare hantverkskunskap i vad som ofta benämns som ”kartläggning”.

Detta kräver oftast ett medvetet förhållningssätt där man som stödjare intar ett lärande synsätt för att förstå hur en kognitiv nedsättning ter sig i vardagen för den unika individen. Vi upplever ofta att detta ” hantverk” kan kännas nytt och ovant. Vi har i denna nya upplaga jobbat med att förmedla hur man lättare kan anta detta sätt att förhålla sig i sitt yrke som stödjare eftersom vi ser att just dessa färdigheter är avgörande för att kunna göra skillnad för personen du stödjer.

Har ni någon inspirerande händelse att dela med er av som har med PFA att göra?

När vi utbildade Hudiksvalls kommun i PFA var det en person med autism som hade uttryckt att PFA istället borde stå för ”Personal Fritt Arbetssätt”, då personen upplevde det positiva i att kunna göra aktiviteter i sin vardag mer oberoende av personal.

Hur vill ni att man använder boken?

Vi har sett stora fördelar när personalgrupper arbetar med boken tillsammans. Till exempel att avsätta mötestid för att diskutera olika kapitel med fokus utifrån den verksamhet man arbetar i. Detta kan vara ett sätt att komma åt utmaningen att omsätta teorin till praktik i verksamhet och skapa förutsättningar för en implementering och samsyn. Detta ser vi annars är svårt när man till exempel varit på en utbildning och blivit inspirerad och sedan vill tillämpa det i arbetet.