När jag tänker på det nya Coronaviruset minns jag krisen Estonia.

1994 var året då mitt första barn föddes. Sverige tog brons i fotbolls-VM under en rekordvarm sommar och det var också året då Estonia förliste med hälften av mina arbetskamrater och alla chefer på Söders gruppbostäder.

Resan med Estonia skulle bli en kick-off för en vikariepool för Söders grupp-bostad, korttidsboendet och döv-enheten. Hälften av personalgruppen gjorde myteri och vägrade åka med (jag var en av dessa) då vi nyligen hade varit i Helsingfors på en båtresa med jobbet. Du vet hur de där båtresorna kan vara.

När katastrofen skedde blev vi som var kvar på jobbet en sambandscentral för förkrossade anhöriga. Vi hade daglig kontakt med Stockholms stad om vi behövde något (vi var utan chef och i krishantering) men vi kämpade på. Det var hemskt. Samtidigt kom vi varandra väldigt nära. Vi delade det svåra och fick utan att vi insåg det en unik möjlighet att utveckla samarbetsförmåga under stress.

I backspegeln inser jag att 1994 är året som gav mig meningen med mitt arbete som coach, att vi delar krisen tillsammans. Att vi inte ska skjuta upp möjligheten att samarbeta så mycket bättre med varandra. På jobbet och utanför.

I och med Coronaviruset (Covid-19) har vi nu en ny kris.
En kris som berör hela samhället. Och den här gången hela världen, vårt ledarskap sätts under prövning igen.
Så hur ska vi använda det?

Ordet ”Kris” härstammar från grekiska ”avgörande”.
Nu är ditt ledarskap avgörande. Den existentiella ångesten är stark hos många just nu. Vi behöver ledare som dig. Som möter, lyssnar och lugnar. På jobbet men också bland nära och kära.
Dessutom, när vi leder andra i att hantera det svåra, så mår vi också bättre själva.

Mitt i allt det svåra och allt kaos finns en fungerande kompass i ledarskapet.
Den som visar en riktning mot hoppfullhet och en ny vardag som kommer en dag.

Nu sätts allas vårt ledaskap på prov. Du har kompassen.