23/10
Mattias Elg, Carina Brofeldt & Marianne Sennehed Petersson

En fråga man bör ställa sig inledningsvis är varför det är viktigt att arbeta med kvalitetsutveckling av välfärdstjänster. I grund och botten handlar det om att utveckla verksamheten med inriktning mot att skapa värde för medborgaren och erbjuda tjänster med hög kvalitet utifrån begränsade resurser. När de offentliga verksamheterna kan åstadkomma det så ökar också sannolikheten för legitimitet och tillit bland medborgarna.

Det offentliga står inför stora utmaningar i framtiden. Den demografiska utvecklingen gör att trycket på offentlig sektor ökar, med en större andel äldre. Andelen förvärvsarbetare kommer därför att minska, vilket ställer nya krav på effektivisering och innovation.

Kvalitetsutveckling kan vara ett sätt att möta dessa utmaningar. Idag pekas också digitaliseringen ut som en av framgångsfaktorerna för att åstadkomma en nödvändig transformation. Men en förutsättning för att digitaliseringsarbetet ska kunna vara framgångsrikt är också att det vävs ihop med sammanhållande strategier för utveckling. Tekniken i sig kan inte åstadkomma denna utveckling.

Strävan att ha kvalitet och skapa så stort värde som möjligt utifrån tillgängliga resurser. En central aspekt som borde intressera alla som arbetar med ledning och styrning av verksamhet är kvalitetsarbetets roll i att hushålla med tillgängliga resurser. Här spelar kombinationen av effektiv förvaltning och hög kvalitet i utförandet stor roll. Kvalitet kan här värderas och balanseras i relation till de mer effektivitetsrelaterade kraven som en offentlig verksamhet har på sig.

Prioritera gemensamma värden. Som vi alla vet är resurserna för att bedriva offentlig verksamhet begränsade. Det behöver konstant göras prioriteringar av vad som ska sättas i fokus. Kvalitetsutveckling innebär att man antar att resurserna också går att använda på bättre sätt utifrån givna ekonomiska ramar.

Ytterligare ett uppenbart och tydligt motiv är att det systematiska kvalitetsarbetet är lagstadgat för viktiga områden i offentliga verksamheter. Några exempel på områden som omfattas av lagstiftningen ges nedan:

• Systematiskt kvalitetsarbete i skolan regleras av skollagen (2010:800). Här anges i 4 kap. 3 § att varje huvudman ska arbeta systematiskt och kontinuerligt för att planera, följa upp och utvärdera utbildningen. I 4 § samma kapitel står även att arbetet ska bedrivas på förskole- och skolenhetsnivå med medverkan av lärare, förskolelärare, övrig personal och elever.

• ̆̆Kvalitetsarbete i socialtjänsten regleras av socialtjänstlagen (2001:453) 3 kap. 3 §. Här framgår att insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet. Här lyfts också fram att det för uppgifterna ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Vidare ska kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras. I tillägg till lagstiftningen finns en skrift gällande allmänna råd och föreskrifter om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete.

• ̆̆ Hälso- och sjukvård ska enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. Den ska till exempel vara av god kvalitet, vara lätt tillgänglig och bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet.

De ovan nämnda lagstadgade kraven är naturligtvis ett viktigt argument för kvalitetsarbetet men vi menar att strävan mot ett kontinuerligt utvecklingsarbete är vidare än så. Det handlar ytterst om att skapa värde för medborgarna på resurseffektiva sätt.

Systematiskt kvalitetsarbete en del i uppdraget för medarbetarna

Inom forskning och praktik om förbättringsarbete i hälso- och sjukvården har man lyft fram att medarbetare har två uppgifter (Batalden & Davidoff 2007). Dels handlar det om att på ett kompetent sätt genomföra det ordinarie arbetet, dels om att utveckla detta arbete inklusive de olika system som man medverkar i.

I det ordinarie arbetet är det givet att vi värderar ämneskunskaper – som ibland kräver legitimation och akademisk examen – och även personliga färdigheter, erfarenhet och yrkesetik med mera. Men medarbetarna saknar ofta kunskaper och färdigheter för att kreativt kunna arbeta för att på ett hållbart sätt utveckla verksamheten. För att komma till rätta med glappet så föreslår därför Batalden och Davidoff två kunskapsformer som tillsammans ger ett ökat värde för dem som verksamheten är till för.

Systematisk kvalitetsutveckling kräver både ett produktionsinriktat och ett utvecklingsinriktat ledarskap

Ledarskap kan delas in i två i olika former: produktionsinriktat ledarskap och utvecklingsinriktat ledarskap. Att vara ledare innebär att stå för framåtriktning och förändring och har en koppling till begreppet utvecklingsinriktad ledare. Chefer å andra sidan står för förvaltning och drift av verksamheten och detta kan kopplas till begreppet produktionsinriktat ledarskap. Det produktionsinriktade ledarskapet står för stabilitet och det utvecklingsinriktade för innovation. Grovt sett innebär det förra att få människor att prestera mer effektivt i den rådande situationen, medan utvecklingsinriktade modeller innebär att få människor att komma överens om vad som ska göras.

Utvecklingsinriktat ledarskap kan sammanfattas i:

• fastlägga vision och inriktning
• driva förändring
• motivera och inspirera.

Det produktionsinriktade ledarskapet sammanfattas i följande:
• planera och budgetera
• organisera och bemanna
• följa upp och lösa problem

Att arbeta med kvalitetsutveckling innebär att man behärskar båda dessa roller. Det räcker inte att driva kvalitetsfrågorna utifrån det utvecklingsinriktade ledarskapet. Angreppssätt och metoder för kvalitetsutveckling måste i lika stor grad hanteras genom det produktionsinriktade ledarskapet. Dessa två former av ledarskap måste vävas ihop. Naturligtvis kan de olika ledarskapsformerna hanteras genom flera individer. En kombination av både ledar- och chefskarakteristika är nödvändig eftersom det ger uttryck för såväl formella som informella aspekter.

    Varor som nämns i nyheten

  • 149 kr
  • 269 kr