26/1
Malin Stihl

Hur ofta har ni fått ett ”jag vet inte” när ni har pratat med någon? Kanske i samtal med en klient? Även om ni tycker att ni ställt en bra och öppen fråga som ska inleda till ett berättande, så kommer det ett ”jag vet inte” som svar. Kanske låter vi det bero och kommenterar inte det, kanske frågar vi vidare, eller på en dålig dag så kanske vi blir frustrerade och kräver ett svar i alla fall? Ibland lyckas vi med lite lirkande få till ett svar trots allt Och när vi väl har fått svaret så kan ett tvivel hos oss börja gro. Menade personen det hen svarade, eller svarade hen bara för att vi ska sluta fråga?

Vad kan vi tolka in av det där ”jag vet inte”? Vad kan det stå för?
Vi kan ju reflektera på ett ”jag vet inte” lite olika beroende på vad vi tycker oss läsa in mellan raderna. Om vi tänker oss ett isberg, så är det vi ser ovanför vattenytan i detta fallet orden ”jag vet inte”. Det som finns under vattenytan, det kan vi bara ana eller gissa oss till.

Kanske betyder det att ”jag vet, men jag tänker inte berätta för dig”? Eller kan det betyda, ”jag har inte funderat på det än”. Kanske för att det är för jobbigt/smärtsamt att fundera på? Kan ett ”jag vet inte” betyda att personen vet, men inte kan sätta ord på det? Kan det kanske betyda att ”jag tror inte att du skulle förstå om jag svarade”? Eller ”du skulle tycka att jag var korkad”? Det kanske betyder ett ”skit du i det” Beroende på vad vi väljer att tolka in så kan vi också ge olika respons i form av reflektion.

Några av de förslag som jag tycker har fungerat, beroende på situation och person, är

  • ”du kan inte bestämma dig”
  • ”du har svaret inom dig men du söker efter modet att ta ett beslut”
  • ”just nu känner du dig osäker och behöver mer tid att fundera”
  • ”när du känner att du vet……” (tystnad kan vara effektivt ibland)
  • ”du känner inte att du vill dela med dig av det till mig än, jag har inte förtjänat ditt förtroende än”

 

En gång svarade jag min handledare ”jag vet inte” Det var uppenbart att han inte skulle nöja sig med det och han sa ”men om du visste, vad skulle du svara då”. Jag blev ställd av hans fråga och gav honom ett svar. Inte helt genomtänkt kanske men det kom något ur min mun som jag inte hade processat än. Det gjorde vi tillsammans. Jag blev överraskad själv och vi skrattade lite åt det i det sammanhanget. Men jag tog också med mig det, och har använt det några gånger. Det är förvånande många gånger som andra reagerar som jag gjorde och ger ett snabbt ofiltrerat svar. Men då får vi ju en chans titta på det tillsammans och jag kan hjälpa min klient att sortera sina tankar.