18/10
Hans-Inge Persson

Patienten måste få bli en medspelare i vården

Vårdandet bygger på en skapad relation, där det finns en patient och en närstående som i samspel med vårdaren medverkar i den dagliga vården. I detta sammanhang måste patientens kunskap om sig själv tas till vara, inte minst för att tillsammans med personalen medverka till en säkrare vård och en delaktighet i vårdprocessen. I vårdrelationen måste man inse, att varje möte med vården innebär för patienten ett underläge, eftersom patienten är orolig, sårbar, ledsen, ömtålig och rädd för att vara för påstridig.

Patienten är naturligtvis också i ett kunskapsmässigt underläge och beroende av den medicinska kunskapen hos vårdpersonalen. Patienten är dessutom i ett hierarkiskt underläge. Vården är nämligen en starkt hierarkiskt uppbyggd organisation.

Maktobalans försvårar kommunikationen

Situationen kan beskrivas som att man befinner sig i en maktobalans. All kommunikationsteori säger, att när människor som befinner sig i en maktobalans mellan varandra ska kommunicera, är det alltid komplicerat. Den, som är i underläge är mycket medveten om detta. Den parten fokuserar mycket på detta faktum. Samtidigt är det så, att den i det hierarkiska överläget i de flesta fall inte ens är medveten om att det är så. Sjukvårdspersonalen måste lyckas få till stånd en kommunikation på någorlunda jämbördig nivå. Det betyder att all de ska bistå med sin djupa faktakunskap och patienten med sin kunskap om sig själv. Sedan måste det alltid vara så att ett samtal ska göra båda parter lite klokare än de var innan samtalet. Ansvaret för att det blir så har alltid den som är i det hierarkiska överläget.

Den som i sin profession deltar i ett samtal ansvarar för att själva mötet blir bra

Man måste vara aktsam, så att man inte själv lägger beslag på större delen av tiden. Gör man det, förvandlas mötet till en ensidig information. Tvärtom måste den professionella alltid signalera, att man vill höra tankar, idéer och förslag presenterade. Myndigheten för Vårdanalys påpekar i sin rapport 1014:1 (Vården ur patienternas perspektiv. Jämförelse mellan Sverige och 10 andra länder) att i Sverige är läkarna sämst på att uppmuntra patienterna till att ställa frågor. Man måste visa acceptans för det patienten säger. Vara lyhörd. Är man inte det, missas lätt det överordnade målet med samtalet. Det blir inte kommunikation utan information. Samtidigt måste naturligtvis professionen ha kontroll på vad man har att säga, att bidra med och att informera om.

I varje kommunikationssituation måste man förstå, att alla har en unik kunskap och unik erfarenhet. Patienten är expert på sig själv. Denna expertis måste man lyssna på och ta vara på.
Då blir också kommunikationen en del i behandlingen och vården. Man kan naturligtvis inte kommunicera bort en sjukdom. Man kan emellertid minska lidandet, minska oron, motverka ångesten och därmed underlätta läkningsprocessen. Vi måste därför se patienten som en medspelare i vården.

Kom ihåg detta i alla samtal

  • I det professionella samtalet måste du alltid ställa sig frågan vem som är till för vem.
  • För ett bra bemötande krävs att du är tillgänglig, inte bara fysiskt utan även mentalt.
  • Du måste vara lyhörd och fokusera på den du möter.
  • I lyssnandet måste du också försöka höra vad din samtalspartner säger ”mellan raderna."

 

Hans-Inge Persson är författare och en del av Komlitt Akademi. Hans föreläsning Ledning och ledarskap för en personcentrerad hälso- och sjukvård bygger på hans erfarenhet som yrkes- och privatperson. Han har i bloggen tidigare skrivit Höj kvaliteten i vård och omsorg genom tillitsfulla samtal.

    Varor som nämns i nyheten

  • Den här boken ger dig ökad förståelse för hur du som möter människor i ditt a...
    200 kr
  • Möt den krassa verkligheten på insidan av Skånes universitetssjukhus Vart ha...
    123 kr