Tillitsbaserad styrning en god sak i arbetet med människor och samhället

Jag är en av dem som kan konstatera att det inte blev helt igenom lyckat att försöka utveckla offentlig sektor med hjälp av New public management. Att göra om människan till mätbara objekt och att fokusera på granskning och kontroll skapar alienation och rädsla för att göra fel. Kreativiteten och arbetsglädjen blir lidande och arbetsplatser riskerar att drabbas av passivitet. Att stelna.

För drygt två år sedan tillsatte regeringen en utredning, Tillitsdelegationen, med uppdrag att undersöka hur styrningen av den offentliga sektorn kan bli mer tillitsbaserad. Delegationens huvudbetänkande blev klar i juni 2018. Där konstateras att det är för mycket detaljstyrning och administration och att man behöver bli bättre på att tillvarata medarbetarnas kunskaper. Verksamheterna måste våga göra fel. Lagar och regler behöver följas, men de bör samtidigt betraktas som dynamiska. Ordet tillit används för att förstå relationer såväl inom som mellan organisationer. Det handlar om den andres förmåga, integritet och hjälpvillighet; att kunna hjälpa, att våga hjälpa och att vilja hjälpa.

Utifrån mina erfarenheter som projektledare inom offentliga verksamheter har jag sett ett antal faktorer som är avgörande för att framgångsrikt driva utveckling i arbete med människor och samhälle. Det absolut viktigaste är att ha turen att var omgiven av modiga, kreativa och passionerade människor. Som förstår att oro och rädsla är en naturlig del i all utveckling och att dessa känslor inte får hindra en verksamhet att pröva nya vägar. Att våga förhålla sig kreativt till detaljstyrning, rutiner och kontrollsystem och ifrågasätta dessa om de blir ett hinder istället för att vara i samhällets tjänst. Och sist, men inte minst, att uppvärdera ansvarskänslan och omsorgen om varandra. Att vi tar vårt arbete på fullaste allvar och låter meningsfullhet och gemenskap visa vägen.