Vad säger egentligen begreppet särskola? frågar rektor Amela Lagumdzija oss när vi kommer för att höra mer om Munkhätteskolans inkluderande satsning där elevhälsomöten är nästa steg och pedagogernas kompetensutveckling står i centrum.

Munkhätteskolan i Malmö är unik. Av cirka 600 elever har 30 stycken fysiska funktionsvariationer och kommunikationssvårigheter. Tidigare har eleverna tillhört en egen enhet, Team Munkhättan, som inte fick vara kvar då det saknas lagstöd. Så för två år sedan inkluderades de i ordinarieklasser vilket ställer ännu högre krav på inkluderande klassrum med relationellt fokus. Ingen annan skola i Malmö arbetar på det här sättet.

– Skolans största utmaningar just nu är att höja måluppfyllelsen och skapa inkluderande klassrum där det relationella perspektivet går före det kategoriska som dominerat i skolans organisation säger Amela Lagumdzija, rektor.

Den frontlinjekunskap som samlas in om hur skolan skapar inkluderande klassrum kan gynna alla skolor. Samtidigt är det ett kompetensutvecklingsprojekt med en tydlig planering. Därför delar rektorn Amela Lagumdzija och hennes arbetslag vinnarpallen med grundskoleförvaltningens Skolledarskap i sikte.

Elevhälsomöten skiftar fokus från individ till organisation

I det kategoriska perspektivet fokuserar man på individen och dess egenskaper vilket har lett till att man arbetar med akuta åtgärder mer än förebyggande och främjande insatser. Det relationella perspektivet handlar om sociala omständigheter och organisatoriska faktorer, något som leder till ett förebyggande och främjande arbete.

– En aktivitet vi precis börjat med är elevhälsomöten för att skifta fokus till det relationella perspektivet. Under ett sådant möte träffas arbetslaget och elevhälsan för att reflektera och lösa problem, främst på organisatorisk- och gruppnivå fortsätter Amela Lagumdzija.

Främjande och förebyggande i stället för akuta åtgärder

Elevhälsomöten innebär att arbetslag och elevhälsan möts regelbundet för att diskutera och komma på lösningar på eventuella problem. Arbetslaget börjar med att berätta vad som fungerar och inte. Det reflekterande teamet som består av elevhälsan kommer sedan med reflektioner. Främst utgår man från de sociala omständigheterna och organisatoriska faktorer. Förhoppningen är att på så sätt skapa synergieffekter där förebyggande och främjande åtgärder kommer alla elever till nytta samtidigt som man kan minska på akuta åtgärder.

Det är viktigt att pedagogerna ser sig som professionella och förstår att om eleven inte uppnår målen är det inte eleven som misslyckats. Det är skolan som har ett kompensatoriskt uppdrag och därför måste lösa det genom att bland annat se till att alla pedagoger har rätt kompetens för sitt uppdrag avslutar Amela Lagumdzija.

Juryns motivering

Normbrytande och lösningsfokuserade metoder i skolan

Det pedagogiska arbetet måste koncentreras till att visa god förmåga att etablera en kultur där undervisningens kvalitet styrs av ideologin att barns lärande, utveckling och hälsa är i centrum oavsett barnens fysiska eller psykiska funktionsvariationer. Ibland är det så att lärandekulturen påverkas av de normer och förväntning som kan kopplas till omgivningens föreställningar om specifika elevers förmågor att utvecklas. Amela Lagumdzija visar både på stor kreativitet och lösningsfokuserade metoder för att skapa inkludering och en normbrytande kultur i skolan. Den här typen av utvecklingsarbeten är värdefulla och bör givetvis följas upp och utvärderas för att i framtiden generera en skola för alla.

– Linda Lill, lektor i socialt arbete, institutionen för socialt arbete, Malmö univeristet

Inkluderande klassrum

Kompetensutveckling i teambaserad och organisatoriskt gränsöverskridande form kan bidra till ökad måluppfyllelse i skolklasser med särskilda utmaningar. Genom att utveckla och sprida kompetens kring reflektion (se till exempel metodiken för reflekterande samtal som länge använts inom organisationsvetenskap) skapas unika förutsättningar att via särskilda aktiviteter öka organisationens måluppfyllelse.

En första aktivitet fokuserar på elevhälsotillstånd och ger möjlighet att påverka genom metodisk problemlösning där relationella faktorer sätts i centrum för ett tvärorganisatoriskt samarbete mellan hälsovårdspersonal och pedagoger. Det förefaller dessutom intressant att komplettera skolans transaktionella faktorer på sådant sätt som Lagumdzija föreslår och förespeglar.

Samarbetet mellan de bägge kompetenserna hälsa och pedagogik och metodiken bör ha goda möjligheter att tillvarata unika klassrumsförhållanden där nya lösningar uppstår till följd av erfarenhetsgenererad praktik och kompetensutveckling.

– Björn H. Lindbäck, Senior Partner & Strategy Adviser, XLNS Consulting Group.