Utmanande beteenden är en utmaning för omvårdnadspersonalen. Det är lätt att ge upp och lägga ansvaret på någon annan. För det är vi överens om: utmanande beteenden är symtom på att personen är under alldeles för stark press. Som personal är en del av uppdraget att lösa problemet men det kan vara väldigt svårt. Där kommer Louise Ardoris, utbildningsansvarig på Attendo Nimbusakademin, in.

– Många vet att man ska se på utmanande beteenden som symtom. Däremot kan det vara svårt att lyckas agera därefter. När jag handleder kan personalgruppen ibland bli lite frustrerad när jag börjar fråga om det nära och vardagliga, som just hur vardagen eller hjälpmedlen fungerar. Det är dock ofta där lösningen på personens problem ligger berättar Louise.

När man flyttar ansvaret till andra är det dags

När är det dags att ta itu med inställningen till utmanande beteenden hos omvårdnadspersonalen? Det är en svår fråga men det finns vissa indikationer att hålla utkik efter, trots att alla i gruppen vanligtvis inte delar precis samma inställning.

– Märker du att vissa pratar mycket om vad andra gör för fel kan det vara ett tecken. Liksom om personalen till exempel pratar mest om anhöriga, den dagliga verksamheten eller skolan när man egentligen ska prata om åtgärder i sin egen verksamhet. Även kommentarer om att personen med funktionsnedsättning är felplacerad eller bara är på ett visst vis är ledtrådar, säger Louise.

Även sättet man arbetar med hjälpmedel eller huruvida arbetsgruppen fullföljer det man har kommit överens om ger indikationer.

– Det kan vara svårt att se vilken inställning man har när man är mitt i en svår situation eftersom det kan vara både svårt och stressande att arbeta runt en person med utmanande beteenden. Många vet redan när jag kommer ut till dem vad det är som behöver åtgärdas, och blir lättade när de får stöd utifrån för att komma rätt.

Skammen bland det svåraste

Arbetsgrupperna Louise handleder har ofta fastnat i en känsla av skam över att man inte lyckas lösa problemet själv. Det gör att man ger upp eller flyttar ansvaret från sig själv eftersom det kan vara både svårt och stressande att arbeta runt en person med utmanande beteenden.

– Det kan också vara svårt att känna hopp, att man kommer kunna vända situationen, om den pågått länge utan förbättring. Då är det min uppgift som handledare att gå in och förmedla hopp. Ofta kräver det att vi arbetar systematiskt och långsiktigt mot en bättre situation. Jag brukar också berätta om hur jag själv kan behöva stöd för att veta vad som är bäst att göra. Det handlar ju om att göra det bästa för personen vi ska hjälpa. Då är det aldrig fel att ta hjälp av andra säger Louise.

LOUISE ARDORIS är utbildningsansvarig på Attendo NimbusAkademin.

Hon berättar: Under många år har jag jobbat med personer med NPF och med tydliggörande pedagogik, som pedagogiskt ansvarig personal och som samordnare. Jag har helt enkelt ett starkt intresse för området. Tillsammans med mina kollegor på Nimbus utbildar och handleder jag runt om Sverige, i bland annat i tydliggörande pedagogik, KAT-kit, bemötande, kunskap om NPF med mera.