Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.

Julen står för dörren och vi kan få välbehövlig ledighet och ro. Äntligen kan vi få ordentligt med tid för att umgås med våra nära och kära.

Men hur blir det med julskinkan i år?

 Och hur går det på våra dagliga verksamheter? Blir det bara samma gamla visa i år igen?

 Och hur blir det med covid? Lärde vi oss något? Står vi bättre rustade nu?

 Kommer äldrevården att klara de nya mutationerna? Kommer det att finnas tillräckligt med skyddsutrustning?

 Kommer alla äldre verkligen att ta den tredje sprutan?

 Och hur går det nu när tomten behöver alltmer personlig assistans? Kommer hen att få det?

 Och hur går det nu när huvudmannaskapet för assistansen ska utredas? Vilka huvuden kommer att rulla? Huvudsaken är väl att utredaren Lars Lööw inte tappar huvudet utan klarar att hålla huvudet kallt, så att han inte lägger helt huvudlösa förslag.

 Frågorna är många men svaren få.

Men den svåraste frågan av dem alla – den klarar inte ens tomten av:

Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Kanske får vi nuförtiden lära oss att leva med att vi inte alltid har de rätta svaren. Kanske får vi lära oss att leva med att det ibland inte är någon idé att grubbla. Vi får ta tillfället i akt under helgerna att umgås mer med barnen som alltid har lättare att leva i nuet än vi.

 GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!
– Bengt Elmén

Jag är idag verksam som satirmålare och funkisaktivist. Direkt efter min socionomexamen var jag med om att bygga upp kooperativet STIL som tog personlig assistans till Sverige. Skrev boken Assistans med glans som gavs ut av Komlitt.

Fotnot: Diktraderna är hämtade från Tomten av Viktor Rydberg