Det är du som är föreläsningen

Jag hade en gång för länge sedan när jag själv var anställd inom vård och omsorg en kollega som kunde sova med öppna ögon. Det kom väl till pass på de tråkiga obligatoriska powerpointföreläsningar vi gick på under åren vi jobbade ihop. Själv blev jag bara uttråkad och svårt gäspig och tänkte att om jag gång skulle föreläsa själv så skulle jag göra på ett helt annat sätt. Då skulle jag sträva efter att deltagarna skulle känna sig delaktiga och att föreläsningen skulle möta deras verklighet. Att alla skulle få känna sig sedda hörda och bekräftade.

Åren gick och jag blev till slut verkligen föreläsare. Tiden har gått och min arbetslivshistoria har ersatts av ett intensivt nuläge där jag hela tiden står inför nya verksamheter, möten och nya relationer. Men så för en tid sedan kom faktiskt minnet av min sovande kollega tillbaka. Det var när en deltagare kom fram till mig efter en av mina föreläsningar och sa "Johan, jag brukar normalt sett bli trött och ointresserad på föreläsningar, men på din föreläsning blev jag pigg och kände mig delaktig. Det var intressant precis hela tiden. Så jag tycker inte att skalan räckte till när jag skulle göra utvärderingen av din föreläsning, så jag lade till en ruta, hoppas det är ok?"

Jag bad att få titta på utvärderingen och blev lite paff när jag såg vad hen skrivit eftersom personen framför mig hade varit lite motsträvig och kritisk under min interagerande föreläsning. Så jag sa det ” jaha, jag som trodde att du tyckte att det var dåligt alltsammans?" ”Inte alls, tvärtom!" sa deltagaren. ”Det var just det att vi fick tala ur hjärtat utan pekpinnar som gjorde att jag blev berörd och engagerad. Mycket som legat och grott om jobbarkompisar och hur vi pratar med varandra fick luftas. Superbra! Känslorna fick komma oredigerade i hur jag och kollegorna har det på jobbet – det kändes som om att jag äntligen fick plats. Och sedan hjälpte du oss med att sortera och gå vidare i det. Det var den allra roligaste och allra jobbigaste föreläsningen jag varit på någonsin. Och då ska du veta att jag hade funderat på att sjukskriva mig idag. Jag är så himla glad nu att jag kom hit till föreläsningen, tack!”

Ja, deltagaren kanske hade rätt, det kanske är dags uppdatera skalan på mina föreläsningsutvärderingar.

Johan Berger har skrivit Reflektioner till kaffet. Han är också en del av Komlitt Akademi med sin föreläsning om relationer på arbetstid. Tidigare i bloggen har han skrivit Positiv förändring på jobbet startar med oss själva och Årets inspirationsbok för personal och chefer inom vård och omsorg.