Du kommer troligtvis alltid att minnas hur coronakrisen påverkade dig och dina nära och kära. Men kommer du att minnas hur du och kollegorna hanterade krisen känslomässigt på jobbet?

Just nu under brinnande pandemi är jag ute och träffar personal och ledare i frontlinjen inom både hälso-och sjukvård samt äldreomsorg. Där är jag för att peppa, motivera, lyssna och hantera de känslor och tankar som finns i det krävande dagliga arbetet med covid-19 patienter och omsorgstagare.

Jag har nu under coronakrisen alternerat i rollen som coach men också jobbat i praktiskt omvårdnadsarbete, vilket gör att jag fått förtroendet att få coacha och möta personal och ledares upplevelser eftersom jag även arbetar sida vid sida med dem.

Professionalismen räcker inte heller vägen

En sak som jag märker tydligt just nu är att professionalism inte alltid räcker hela vägen för medarbetarna i vården.
För visst är det fantastiskt med sjukvårdspersonal och äldreomsorgspersonal som ger 100 % till patienten/ omvårdnadstagaren under arbetstid, men det innebär också att det skapas ett underskott av procent till reflektion på arbetstid. T.ex. hur känns det egentligen inuti oss själva när vi jobbar under svårast tänkbara situation? Eller hur ska jag som ledare räcka till när jag känner mig totalt otillräcklig? Hur påverkas vi av stressen och rädslan för att bli smittade och kanske smitta sin egen familj när man kommer hem från jobbet? Hur påverkas vi av att se så mycket lidande? Hur fungerar vi som grupp ur hållbarhetssynvinkel om vi inte har tid och utrymme idag att dela våra djupare reflektioner? Håller vi ihop då imorgon, psykosocialt?
Kanske är det så just nu att vi har svårt att möta andras ångest på jobbet då den triggar vår egen. Därtill också våra anhörigas oro när vi kommer hem. Ja, kanske är det lättare på kort sikt att bära det mesta inom oss själva och skjuta bort de jobbiga tankarna?

Skriv en dagbok för dina reflektioner

Ett konstruktivt sätt att hantera det är att börja skriva en dagbok som hjälp att förstå vad du varit med om. Patienter uppmuntras ofta att skriva dagbok om sina upplevelser. Det kan du som personal och ledare också göra om dina egna.

Skriv ofiltrerat en daglig beskrivning av din egen personliga resa och historia sedan dag 1 när allt blev science fiction. När munskydden, handspriten och visiren gjorde sitt intåg på jobbet och inget blev sig likt. Fortsätt fram till idag och sedan imorgon och så länge du vill.

Det kan hjälpa dig att orka och hålla dig mentalt frisk. Om ingen annan orkar lyssna på dig så gör dagboken alltid just det. Och så om många år framåt kommer du en dag att plocka fram din dagbok för att se tillbaka på ditt 2020.

Då kommer du att inse att mellan raderna av allt det svåra som du och dina kollegor varit med om på er arbetsplats under coronakrisen, var en stor del det av det som hände, det som hände inom er själva.