Du som är yrkesverksam vet mer än du kan formulera i ord. Ju mer erfarenhet du har, desto mer tyst kunskap har du. Den påverkar vilka beslut du fattar för att lösa problem och klara av utmaningar i ditt dagliga arbetsliv.

Donald Schön, en amerikansk organisationsteoretiker, skapade begreppet den reflekterande praktikern för att beskriva den yrkesverksamma människans sätt att använda sig av erfarenhet och kunskap från det vardagliga arbetet, snarare än från studierna, för att möta utmaningarna i arbetslivet. Denna reflektion är viktig eftersom den bidrar till att du utvärderar vad du gör, varför och hur det kan göras bättre. Varför inte uppmuntra reflektionen hos dig själv och dina kollegor?

Gör utrymme för den reflekterande praktikern

Vare sig det handlar om att ge dig själv eller andra utrymme för reflektion gynnar det anställda, klienter och verksamheten. När det är tillåtet att reflektera över processer, rutiner och handlingar upplever de flesta att de får vara delaktiga och medskapande.

Åsa Lindberg-Sand, docent i utbildningsvetenskap, som arbetar på Avdelningen för högskolepedagogisk utveckling vid Lunds universitet, har fördjupat sig i det organisatoriska lärandet. För henne är den reflekterande praktikern någon som inte bara flyter med rutinerna utan som är vaksam och alert på det som verkligen händer. Men om det inte finns utrymme i verksamheten blir den reflekterande praktikern lätt sedd som en besvärlig typ.

– Ge dessa människor utrymme. Om du vågar skapa utrymme för dem uppstår också fler praktiker som vågar reflektera. Praktiken skapar nämligen den reflekterande praktikern. Det är också viktigt att komma ihåg att den reflekterande praktikern inte är experten utanför, utan verkar dagligen i verksamheten.

Andra sätt att ta till vara på praktikerns reflektion är att värdesätta två av arbetsplatsens viktigaste händelser: inträdet och utträdet.

– Vid inträdet får du en spontan reaktion på arbetet av den nya medarbetaren som inte är fel. Medarbetaren kommer in med nya ögon som kan kasta nytt ljus på existerande rutiner och arbetssätt. Likadant finns det många reflektioner att hämta från den som lämnar arbetsplatsen.

Din reflektion som praktiker i tre steg

Hur går det egentligen till när en praktiker reflekterar? Processen kan beskrivas som en cykel som består av tre samverkande delar. Den första delen kan beskrivas som tyst kunskap, eller knowing in action. Här använder du all din tidigare erfarenhet och kunskap från ditt yrke. Du behöver inte tänka efter utan vet att det du gör fungerar.

Men ibland gör du en snabb reflektion medan du agerar efter din tysta kunskap. Kanske ställer du dig frågan ”Varför gör jag så här?” eller så inser du att din vanliga metod inte fungerar. Då har du gjort det som Donald Schön beskriver som reflection in action.

Den snabba reflektionen leder ibland till att du reflekterar över ditt handlade även efteråt. Då ger du dig tid till att verkligen utvärdera om din tysta kunskap räcker till genom reflection on action.

Sedan sluts cykeln och börjar samtidigt om nästa gång du hamnar inför ett problem som ska lösas där den tysta kunskapen inte riktigt räcker till.

Uppmuntra till reflektion hos dina medarbetare

• Se till att det är tillåtet att diskutera arbetet och verksamheten även i fikarummet.
• Se inte reflektioner som ifrågasätter rutiner som kritik, även om det låter så först. Ställ frågor i stället!
• Tillåt och uppmuntra medarbetarna att vara delaktiga i verksamheten, till exempel genom att se till att arbetsplatsträffen är mer än ett informationsmöte.

Öva din egen förmåga till reflektion

• Var medveten om reflektionsprocessen. Hur fungerar den för dig? 
• Tillåt dig själv att fundera över sådant som hänt och hur det hanterades.
• Om (snarare när) du upptäcker kunskapsluckor är det dags för kompetensutveckling.