Det här blogginlägget är ett utdrag ur Ulrika Hallbergs bok Neuropyskiatriska funktionsnedsättningar – Introduktion för nyanställda.

De professionella som arbetar med att på olika sätt hjälpa och stötta personer med funktionsnedsättningar kan kunskapsmässigt och känslomässigt befinna sig någonstans på en skala med två ytterpoler, där den ena polen är ”stor osäkerhet” och den andra polen är ”trygghet och engagemang”. Naturligtvis behöver man inte befinna sig i något av dessa ändlägen, utan man kan finnas var som helst på skalan. Var man befinner sig på skalan beror på

1. personligt intresse, det vill säga om man är intresserad och verkligen engagerad i sitt arbete
2. tidigare erfarenheter av att möta personer med funktionsnedsättningar
3. hur mycket stöd man får från den organisation där man är anställd.

I alla möten mellan oss människor äger en mängd skeenden rum. Dels kommer vi alla in med våra egna förutsättningar, behov, värderingar, mående och annat som påverkar vem vi är och vad vi orkar med just idag. Så möts vi, du och jag, var och en med sina förutsättningar och tillsammans ska vi nå varandra, vi ska mötas i samförstånd, vi ska respektera varandra, visa empati gentemot varandra och vi ska kanske enas om något. Det kan vara svårt nog. Om då den ena av oss har en funktionsnedsättning som innebär att hjärnan hanterar information på ett annorlunda sätt behöver den andra justera sitt bemötande för att mötet ska leda till något bra för båda. Är vi dessutom professionella och faktiskt sitter på en reell makt gentemot den här personen kommer det in ytterligare aspekter att förhålla sig till i mötet. Då blir situationen än mer komplicerad.

Fallbeskrivning

Erik är 42 år och har diagnosen autism med utvecklingsstörning. Erik har alltid samma kläder och ett långt, långt skägg. Varje dag går han samma runda i den lilla staden där han bor. De andra som också bor i staden känner till Erik och hejar glatt på honom. Erik tycker om det även om han sällan hejar tillbaka. Men de som bara är på besök i staden och inte känner till Erik stirrar på honom. Det har till och med hänt att någon har skrikit något elakt till Erik. Vid de tillfällena har Erik inte sagt något tillbaka men inombords har han blivit väldigt ledsen. Då hade det känts bra för Erik att ha någon vid sin sida som kunde trösta honom lite.

Diskutera med kollegan och fundera på olika sätt att kommunicera med andra. Hur kan man få andra människor att känna sig sedda och trygga utan att använda ett komplicerat språk?

Kommunikation

Bemötande bygger på kommunikation mellan människor. Med hjälp av en fungerande kommunikation når vi fram till varandra. Det omvända gäller också – om kommunikationen inte fungerar kan vi inte nå fram till varandra, vi kanske till och med blir ovänner. Till vår hjälp i kommunikationen har vi både det vi säger, språket, och det vi gör, våra handlingar. Vi kan prata med andra människor och med det vi säger visa dem att vi bryr oss om dem och att vi vill och också kan hjälpa dem. Vi kan också med hjälp av våra handlingar visa att vi bryr oss om dem och att vi vill och kan hjälpa dem. När det gäller språket behöver vi tänka på att prata på ett enkelt sätt utan att använda barnspråk när vi möter personer med npf. När det gäller våra handlingar behöver vi tänka på att många personer med npf är känsliga för fysisk kontakt. Det innebär att kramar och att lägga handen på någon inte alltid uppskattas. Du kan fråga innan du tar på någon ”vill du ha en kram av mig?”.

Alternativ kommunikation

De personer som inte kan kommunicera eller prata med sin omgivning med hjälp av språket behöver ett alternativt sätt att förstå och göra sig förstådda. Det kan vara genom bilder. Att visa bilder på det du vill berätta om. Kanske en bild på en bil om ni ska åka bil eller kanske en dusch om personen behöver duscha. En del personer med funktionsnedsättningar pratar med hjälp av tecken och andra behöver en dator som läser upp förinspelade meddelanden. Hur just den personen som du ska hjälpa kommunicerar får du lära dig innan du börjar arbeta med personen.

Makt

Makt är när en person kan bestämma över eller på annat sätt påverka en annan människa. Föräldrar har ofta makt över sina barn och läraren har ofta makt över sina elever. I ditt jobb som assistent kommer du att ha makt över de personer som du ska hjälpa. Den här makten kan man använda både på ett bra och ett dåligt sätt. Om du använder makten på ett bra sätt så använder du den för att göra livet enklare och kanske också roligare för den du ska hjälpa. Om du använder makten på ett dåligt sätt kan du orsaka stor skada för den person du ska hjälpa och hans eller hennes anhöriga. Naturligtvis är det viktigt att du hela tiden använder din makt på ett bra sätt.

Det här blogginlägget är ett utdrag ur Ulrika Hallbergs bok Neuropyskiatriska funktionsnedsättningar – Introduktion för nyanställda.