Birgitta Harberg, är socionom med mångårig erfarenhet som behandlare, kurator, socialsekreterare och chef. Hon är också ICF-certifierad coach, handleder i UL och certifierad i GDQ. Idag jobbar hon som konslut och förändringsledare. Just nu är hon aktuell med boken Barnkonsekvensanalyser – Socialt arbete för barnens bästa. Här följer inledningen och anledningen till boken.

När jag tog steget att bli konsult, och därmed lämna ett högt chefskap, för att arbeta med förändringsledning märkte jag att ”det man sa där uppe” fanns det inte alltid verktyg för i vardagen för dem som skulle utföra arbetsuppgifterna. Det fanns inte alltid beredskap för de krav som de nya arbetsuppgifterna medförde. Ett exempel var hur man skulle göra en barnkonsekvensanalys eller för den delen en barnrättsanalys.

Jag ställdes inför det faktum att jag hade en grupp unga men mycket kompetenta socionomer som skulle göra barnkonsekvensanalyser. Samtidigt hade IVO (Inspektionen för vård och omsorg) kommit med kritik för att socialtjänsten inte beaktade FN:s barnkonvention i de utredningar man gjorde. Jag fick då gå tillbaka till mitt 21-åriga jag. Vad skulle jag som ny socionom behöva ha för att förstå, och hur skulle jag kunna genomföra det?

Jag började skriva det som blev ett underlag till hur man gör barnkonsekvensanalyser. Det var ett oerhört roligt utvecklingsarbete, och jag hade under hela processen stöd av min fantastiska familjehemssekreterare, Thea Schweizer, som omsatte mina olika tankar till ett första utkast. Det materialet delade jag ut på olika utbildningar för att socialsekreterare skulle förstå vad man skulle göra och vad som faktiskt krävdes för att göra en barnkonsekvensanalys.

Först ställdes de teoretiska ramarna upp för vad delaktighet är, och jag kunde då konstatera att det finns olika nivåer av delaktighet. Därefter insåg jag att det även behövs kunskap om vad det innebär att dela med sig av makt samt kunskap om olika samtalstekniker för att slutligen kunna säga: ”Jag gör en barnkonsekvensanalys och den har ett eget värde i sig.” Då jag fanns på plats i kommunens verksamhet kunde jag granska och även ifrågasätta innehållet i de barnkonsekvensanalyser som gjordes i varje ärende för barn och unga upp till 18 års ålder.

Arbetet delades även av kommunen till region Skåne som ett gott exempel på hur man kan göra barnkonsekvensanalyser. När jag slutade uppdraget delade jag en version av materialet på FN:s barnkonventionsdag på Linkedin. Det blev ett varmt mottagande av materialet. Jag har fått höra att man har använt sig av materialet på olika sätt. Därefter har jag hållit i flera utbildningar och nu är det dags att materialet dokumenteras och sprids så att fler kan ta till sig metoden och, om man så vill, vidareutveckla den.

Min förhoppning är att du efter att ha läst boken förstår vad det innebär att använda sig av barnkonventionen inom socialt arbete och även inom andra verksamhetsområden och organisationer. En annan förhoppning är att du har redskap för att göra barnkonsekvensanalyser i ditt arbete. Mitt 21-åriga jag hade varit oerhört nöjd över att en erfaren socionom faktiskt sa och visade vad det är som ska göras samt hur man ska göra det och varför det är viktigt.