Som chef leder man massor av möten. För att möten ska bli bra så måste deltagarna känna sig berörda och uppleva att mötena är relevanta och handlar om det som är viktigt för arbetet.

När vi uppehåller oss för mycket vid ekonomiska frågor eller prat om organisationen så finns det risk att man tappar intresset och kommer för långt från vardagen. När mötet handlar om professionen och dem man arbetar med och hur man ska göra det på bästa sätt brukar energin och lusten att delta öka. Det är alltså viktigt att man får prata om det som berör. Självklart är de andra frågorna viktiga också men utgångspunkten för våra möten behöver alltid vara den verklighet man finns i och det man varje dag strävar efter att åstadkomma.

Som konsult leder jag också åtskilliga möten för handledning, utbildning och utveckling. I dessa situationer vill jag också att det ska behandla saker som är viktiga och berör deltagarna. Innehållet måste vara nära vardagen, hjärtat och de frågor som är aktuella eller svåra.

I ett bra möte behöver man få tillfälle att få prata om det som är svårt eller knöligt. Men det finns också en risk att man hamnar i problemen så djupt att man tappar perspektivet och fastnar där. Det är en avvägning och en konst att låta personer prata om det som känns tufft och som skaver utan att fastna i en negativ spiral som är svår att ta sig ur.

Alla människor har en yrkesstolthet och en glädje i arbetet. Jag brukar alltid försöka lyfta fram det allra först. Det känns väldigt bra att få prata om det man är stolt över, som man har lyckats med eller som ger glädje. Men, om man å andra sidan fastnar i det som är ”brabra” så kan mötet kännas ytligt och inte leda någonstans. Det finns också en risk att deltagare upplever censur eller känner sig förminskade.

I alla möten med människor är det viktigt att få känna att man duger och gör bra saker och att saker och ting kan förändras och bli bättre. Så är det på arbetsplatsmöten också. Man behöver uppehålla sig vid både det som är bra och det som behöver förändras och man har ingen glädje av att bara prata om det som är problem och hälsovådligt. Ibland är det nödvändigt förstås, för ingen vill ha arbetsplatser där människor skadar sig eller blir sjuka av arbetet. Men om vi verkligen vill förändra och utveckla så måste vi också fokusera på det som fungerar bra och som ger glädje, får människor att vilja fortsätta, utvecklas och stanna kvar på arbetsplatsen. Salutogent (hälsofrämjande) tänkande fäster uppmärksamhet på det som fungerar bra. Vet vi vad som är bra och hälsofrämjande så kan vi dra lärdomar av det som vi kan använda för att utveckla och lösa upp problem och svårigheter.

Att leda möten är en konst men mitt råd är att satsa en stund i inledningen på det som är bra och positivt. Gå laget runt och låt alla yttra sig om det är möjligt!

Prova att starta med frågor som:

🔎 En rolig händelse idag/igår/förra veckan
🔎 Detta fick vi/jag beröm för
🔎 Då blev jag stolt
🔎 Positivt skvaller om arbetskamrat/gruppen

Prova, det brukar bli väldigt bra!